Kapitel 2 - När ändringen är viktig

Det är skönt att ligga och vila på sängen. Nyduschad efter en dag på stranden. Det har gått några dagar sedan jag mötte Blom Kvinnan och fick arket med Symbolernas hemligheter. I dag var den första dagen jag gick i gränden där jag mötte henne. De andra dagarna har jag gått i andra gator. Först sa jag till mig själv, att det var för att jag ville se mer av byn, men sanningen kröp fram till slut. Jag undvek gränden för att undvika stöta på Blom Kvinnan.

I dag när jag till slut vågade gå i gränden blev jag besviken. Ingen Zita och inga blomhinkar var där. När jag kände på besvikelsen, förstod jag, att jag undvikit gränden de andra dagarna. Jag hade inte varit klar för att möta Blom Kvinnan. I dag är jag klar, tänker jag, sätter mig upp och slänger en blick på mobilen som ligger på soffbordet.

Nej, jag är inte klar för att svara Adam. Vad är det med dig, du är klar för att möta Blom Kvinnan men du är inte klar för att svara på Adams meddelande, frågar en röst inom mig. Jag vet inte, svarar jag. Det verkar som du står i en ändring, fortsätter rösten inom mig, tidigare hade du svarat på en gång. Jag tar upp mobilen och läser meddelandena igen. Det är riktigt, tidigare hade jag svarar på en gång. Nu går det inte att skriva ett svar. Jag lägger tillbaka mobilen på soffbordet, går ut på balkongen, och ser bort mot Ollis Restaurant.

I kväll ska jag gå dit och äta, och fråga var Blom Kvinnan är i morgon. Jag skulle komma till henne när ändringen är viktig. I dag känner jag att möta en man och kärleken, är viktigt. Och jag vill sluta locka till mig omöjliga kärleksrelationer. Jag vill älska en man med hela mig och jag vill bli älskad för den jag är. Så enkelt och så svårt.

Många bord är lediga på restauranten, jag väljer ett och sätter mig ner. Det är fortfarande tidigt och det blir säkert fullt om en timmes tid, som det har varit de andra kvällarna. Jag ser mig omkring och undrar vem som är Olli. Precis då ropar en kvinnlig servitris på Olli, och en man vinkar leende. Jag ser bort på mannen som svarade, han ser glad och vänlig ut. Den kvinnliga servitrisen som ropat på Olli, kommer efter en kort stund till mitt bord med en meny och frågar vad jag vill ha att dricka. När jag beställt fortsätter jag se mig omkring.

Fler och fler bord blir upptagna, precis som jag sett från balkongen de andra kvällarna. Det sitter par vid flera av borden, och jag följer de förstulet med blicken. En längtan sköljer över mig. En längtan efter att en dag sitta vid ett av borden med en man mitt emot och se lika lyckliga ut som de gör. Om någon hade sett Adam och dig, då hade de tyckt att ni såg lika lyckliga ut som paren här, säger rösten inne i mig. Det stämmer, tänker jag. Många gånger kände jag mig glad och lycklig med Adam, men känslan höll aldrig över tid. Den kom och den försvann. Utåt såg vi nog oftast glada och lyckliga ut tillsammans. Jag visade inte ens Adam, alla gånger jag inte var glad. Det var också gånger jag inte ens erkände det för mig själv. Jag tryckte på min inre ”happy-button”, och sköt jobbiga känslor och tankar till sidan. Var Adam glad, var jag glad. Det han ville, ville jag. Det var nästan så.

Servitrisen kommer ut med maten, och det ser jättegott ut. Det är jättegott också. Jag förstår varför den här restaurangen är populär och nästan alltid fullbokad varje kväll. Jag äter och njuter maten, men helt ärligt, sitta ensam tar bort lite av njutningen. Bella, vara singel eller i fel förhållande, har gått ut på datum, tänker jag för mig själv. Jag ser efter Olli för att fråga var Blom Kvinnan är i morgonen. Han syns inte till någonstans, så jag lutar mig tillbaka och betraktar kvällslivet på restauranten och i gatorna utanför.

Då ser jag honom. Han går i gatan tillsammans med några personer. De pratar och skrattar. Han har något tryggt och självsäkert över sig, utan att det är stötande. De kommer in på restauranten och ser efter bord, men det är inga lediga, så de går vidare. Jag känner mig varm och hjärtat bultar lite extra. Hur kan jag bli varm och hjärtat bulta extra , bara av att se en man på avstånd? Jag rycks ur funderingarna, när servitrisen frågar om jag vill ha något mer. Jag tackar nej, ber att få betala och frågar om Olli är kvar. Det är han och hon säger att hon ska be han komma ut. Efter en kort stund kommer Olli ut och styr stegen mot bordet där jag sitter.

”Du frågade efter mig”, säger han med ett lika vänligt leende som Blom Kvinnans.

”Ja, tack för att du kom ut. Zita, sa jag kunde fråga dig om var hon är. Vet du var hon är imorgon?” säger jag.

”Aha. Du måste bara Bella”, säger Olli. ”Zita berättade om dig och hon trodde du skulle fråga efter henne en dag.”

”Ja. Och förlåt, jag glömde presentera mig. Isabelle, men kallas Bella”, säger jag och reser mig upp för att hälsa ordentlig.

”Trevligt att möta dig Bella. Jag är Olli, bara Olli”, säger han och blinkar. Han sätter sig ner vid bordet, och börjar rita en enkel karta på en servett. ”Imorgon är Zita här”, säger han och sätter ett kryss på kartan och skjuter över den till mig. Han visar vägen som går ut av byn på servetten, och pekar bort mot gatan som går utanför lägenheten och förklarar att det är den jag ska följa ut ur byn.

”Tack så jättemycket”, säger jag, viker ihop servetten och lägger den i väskan.

”Ha en trevlig tur imorgon, och vi ses snart igen”, säger Olli, och går tillbaka in i restauranten.

Vad menar han med att vi ses snart igen? Han sa det på ett sätt som om han vet att vi kommer mötas igen. Då minns jag, hans restaurant är en av de nio platserna, som står på arket. Vet Olli att jag har fått arket av Blom Kvinnnan, är det därför han sa vi ses igen? När jag kommer ut på gatan, vänder jag mig om och ser mot restauranten. Olli har kommit ut igen och ser mot mig. Han vinkar med ett brett leende. Jag vinkar tillbaka och känner på en nyfikenhet för resan, jag nu är klar att starta.

Väskan är packad, solglasögon, plånbok, servetten med kartan och nycklar. Jag har allt med. Låser dörren, går ner trapporna och ut på gatan. Vilket håll gick vi åt, tänker jag och ser både till vänster och till höger. Det var sent och mörkt kvällen jag kom till lägenheten. Kvinnan jag hyr den av, ville ändå visa var hennes bil står parkerad. Hon sa att jag gärna fick använda bilen, för hon körde inte längre. Jag tror vi gick till höger, därefter höger igen. Allt ser annorlunda ut när det är ljust mot när det är mörkt och sent på kvällen. Jag känner inte igen gatan, men jag minns porten in till gården, där bilen står parkerad. Mycket av färgen på porten hade flagat av, men man såg att den en gång i tiden varit blå. Azurblå. Jag går höger och höger igen, och där är porten. Jag hittade fram.

”Hon är gammal, men går som en klocka”, sa den äldre kvinnan om bilen när hon visade den. ”Vi har haft många fina turer tillsammans.” Hon klappade bilen, på ett sätt som visade att den var en god och kär vän till henne. Hon berättade att det var hennes, nu avdöda, make hon hade fått den av för många år sedan. Och hur mycket hon hade älskat friheten av att både köra bil och ha egen bil.

”Det tog lång tid att acceptera att jag inte kunde köra längre. Det var en jobbig process”, sa kvinnan och skrattade. ”Även om jag visste att jag behövde sluta köra, ville jag inte. En dag, när både hjärta och huvud ville samma sak, fick jag en ro runt det. Den har det mycket bättre av att användas, varsågod, använd bilen så mycket du vill medan du är här”, sa kvinnan och räckte fram bilnycklarna.

Bilen startar på en gång, och jag sänder en tacksam tanke till kvinnan. Jag trodde inte jag skulle behöva bil när jag kom hit, men jag visste inte heller att jag skulle möta Blom Kvinnan. Det går lätt att hitta till byn där hon är i dag. Ollis karta är enkel och tydlig. Han har till och med markerat en bra parkeringsplats. Jag tar väskan, låser bilen och går med servett-kartan i handen för att hitta vägen till gränden där Blom Kvinnan är. Då ser jag honom igen. Mannen jag såg på stranden för ett par dagar sedan, och utanför Ollis i gårkväll. I dag går han ensam, på andra sidan gatan i den här byn. Igen bultar hjärtat lite extra. Det är nästan jag inte vågar se på honom. Om jag gör det, känns det som jag ska avslöja vad jag känner. Så istället tittar jag i skyltfönstren och går lite fortare. Vad håller jag på med? Varför beter jag mig så här? Jag saktar ner stegen och kan inte låta bli att skratta åt mig själv. Vad är jag rädd att avslöja? Att jag tycker han ser bra ut och har något speciellt över sig? Är det så illa om han förstår det? Jag släpper tankarna på mannen och ser på servett-kartan.

Jag hittar gränden och Blom Kvinnan. När jag kommer fram är hon upptaget och pratar med en annan kvinna. Jag stannar en bit därifrån och väntar till hon blir ledig. Olli berättade i går att Blom Kvinnan också ger råd i kärlek, i tillägg till att sälja blommor. Kanske kvinnan hon pratar med nu, får råd i kärlek. Undrar vad det är för sorts råd. Jag ser hur kvinnan pekar och väljer ut blommor till två buketter, betalar och går sin väg.

”Välkommen Bella. Jag gissar att ändringen du vill ha, har blivit viktig”, säger Blom Kvinnan och visar att jag ska sätta mig på den tomma pallen vid sidan av henne. Pallen, som den andra kvinnan tidigare satt på.

”Ja, den är viktig. Jag både vill och behöver ändringen. Jag vill inte vara singel längre, eller locka till mig omöjliga kärleksrelationer. Jag vill verkligen möta en man att dela livet med”, säger jag.

”Nu när ändringen är viktig, är du klar för att göra resan”, säger Blom Kvinna. Jag tänker på att Olli sa Blom Kvinnan ger råd i kärlek och frågar henne om den här resan bara är för ändring om att möta en partner och kärleken.

”Nej, jag ger råd i all slags kärlek och till alla slags ändringar. Få till ändringen du vill ha och behöver, är kärlek. Kärlek till dig själv. Ingen ändring är för liten eller för stor. En ändring som kan verka stor och omöjlig för dig, kan vara liten och enkel för någon annan. Det är du som vet vem du är och vem du vill vara. Det är du som vet vad du drömmer om och vill ändra. Och det är bara du som kan göra ändringar du vill. Det startar med dig och inne i dig”, svarar Blom Kvinnan.

”Möta en man och uppleva kärleken jag drömmer om, känns stor och …”, jag är på väg att säga hopplös, men det har jag egentligen aldrig tyckt. Det är andra som sagt det till mig.

”Det du tror på och det du vill lyckas med, är det som är viktigt”, säger Blom Kvinnan som om hon hört mina tankar.

”Hur gör jag resan”, frågar jag.

”Har du med dig arket med Symbolernas hemligheter och platserna”, frågar Blom Kvinnan. Jag tar upp arket och ger det till henne. ”Det första och viktigaste har du, en dröm, och att göra den drömmen till verklighet är viktigt. Ändringen är viktig. Du ska välja en symbol och en plats att gå till, när du kommer dit ska du leta ledtrådar.”

”Ledtrådar?” säger jag undrande, och lyssnar uppmärksamt på allt Blom Kvinnan berättar om ledtrådar, hemligheter, sanningar, symbolerna och platserna. Jag noterar i skrivboken och efter en stund säger hon att vi är klara för idag.

”Du kommer se och förstå mer, för varje dag du gör resan med Symbolernas Hemligheter. Du kan inte se och förstå allt i dag. Lita på dig själv, på resan och du kommer förstå mer om symbolerna och om dig själv, dag för dag”, säger Blom Kvinnan och reser sig upp för att hjälpa en man som vill köpa blommor. Jag viker ihop arket med Symbolernas Hemligheter, lägger det i skrivboken och ner i väskan, och väntar till Blom Kvinnan är klar.

”Det du har fokus på, får du mer av. Det du frågar om får du svar på. Och det du tror på lyckas du med. Du är klar för att göra resan och du kommer lyckas med din dröm”, säger Blom Kvinnan och önskar lycka till. Jag tackar och känner en stark längtan att vilja tro på att hon har rätt. Jag vill verkligen lyckas med att möta en man och kärleken. Lyckas göra min dröm till verklighet.

Det du tror på lyckas du med. Blom Kvinnans ord surrar i tankarna när jag sätter mig i bilen. Då bestämmer jag mig för att det första beviset på att jag tror på mig och tror på att göra min dröm till verklighet, är att göra resan med Symbolernas Hemligheter. Även om jag inte förstår vad jag ger mig in på, visar jag mig att ändringen är viktig och att jag vill tro och jag vill lyckas. Bilen startar lika lätt som i morse, och tanken på att starta resan sprider en upprymd och glad känsla i kroppen. Jag har tagit första steget mot att göra min största dröm till verklighet.