Dejt med Mr. Coffee

Varför dejtade jag Mr. Coffee? Vem är Mr. Coffee? Är han en man eller en kaffekopp? Det kanske låter konstigt men Mr. Coffee är mitt förhållande till kaffe, och det var mer än bara en kaffekopp. Det var en vän i jobbiga situationer. Det var en vän som muntrade upp mig, när jag kände mig nere. En vän som gav mig energi när jag kände mig trött och som hjälpte mig fokusera. Många gånger kände jag mig också tryggare med Mr. Coffee vid min sida. Visst låter det konstigt, men ändå inte.

Mr. Coffee var det längsta och mest stabila förhållande jag haft med någon och något. En dag bestämde jag mig för att dejta Mr. Coffee, innan jag berättar om det, vill jag berättade hur mitt förhållande med Mr. Coffee startade.

Jag var 18 eller 19 år, och hade börjat gå på fester med tre-rätters-middagar och bordsplacering. Jag var på väg in i vuxenlivet. Runt mig drack alla vuxna kaffe. Jag tyckte in om kaffe, men det jag tyckte sämre om, var att inte passa in. Jag ville lära mig tycka om kaffe. På festerna med tre-rätters-middagar serverades det kaffe till desserten. Vi kunde också välja ett glas Baileys eller konjak. Jag valde Baileys och jag lärde mig att det var gott att hälla det i kaffet. Där startade mitt förhållande med Mr. Coffee. Miss Baileys och Mr. Coffee var en god kombination. Den tyckte jag om och jag kände mig vuxnare, när jag både kunde säga ja till en kopp kaffe och ja till likör när desserten serverades.

Det dröjde inte länge innan jag upptäckte Café au Lait och Cappuccino, och de tyckte jag också om. Mycket. En sommar startade jag varje morgon med frukost på kafé, tillsammans med en väninna. Jag provade olika kaffesorter, för att lära vilken jag tyckte bäst om. När sommaren var över, köpte jag min första kaffemaskin som bryggde espressokaffe och skummade mjölk. Jag älskade verkligen kaffe. Jag älskade smaken och jag älskade de olika stunderna med kaffet. Morgonkaffet. Kafébesök. Prova nytt kaffe utomlands. Kaffe som avrundning efter en god måltid. Goda samtal över en kaffe. Ja, jag älskade det verkligen, både kaffet och stunderna.

För några år sedan började kaffet smaka annorlunda. Det smakade inte gott längre. Jag sökte med ljus och lykta och provade nya sorters kaffe, både med och utan koffein. Jag bryggde och tillagade på olika sätt. Inget hjälpte. Några år tidigare hade jag dragit ner på mängden kaffe jag drack. Kroppen började säga till att jag drack för mycket kaffe. Den ändringen gick bra att göra. När kaffet började smaka annorlunda drack jag bara en eller två koppar på morgonen, inget mer.

Helt ärligt, det var en sorg för mig när kaffet inte smakade gott längre. Vad skulle jag i stället dricka på morgonen? Vad kunde ge mig samma goda känsla som en kopp kaffe? Inget. Jag hade perioder när jag inte drack kaffe och perioder där jag försökte dricka kaffe och perioder när kaffet smakade lite bättre i gen. En dag bara visste jag, att jag behövde ta tag i mitt förhållande med kaffet. Det var mer än bara dricka kaffe, när det påverkade mig som det gjorde.

Var jag kaffe-beroende? Var kaffet substitut för något? Var det något jag behövde ändra på som kaffet kamouflerade? Jag började våga vara brutalt ärlig och ställa mig de jobbiga frågorna. Det var då jag bestämde mig för att dejta Mr. Coffee.

Jag bestämde att jag skulle gå på dejt med morgonkaffet i 7 dagar. Tänka och göra samma som om jag var på dejt med en man.

Om dejten var bra, smakade bra och gjorde mig bra skulle jag vara på dejten, alltså dricka kaffet. Om det däremot en morgon inte var bra, inte smakade bra skulle jag avsluta dejten genom att hälla ut kaffet.

Den första morgonen jag skulle på dejt, var jag i lyckorus när jag gick ut för att köpa kaffe. När jag kom hem igen, stod jag vid kaffebryggaren på köket och njöt både ljudet och lukten. Den morgonen smakade kaffet himmelskt gott, och lyckoruset fortsatte hela dagen.

Nästa morgon. Magplask. Samma kaffesort och samma bryggning, men kaffet smakade inte gott. Jag avslutade dejten och kände mig nedstämd när jag hällde ut kaffet.

Tredje morgonen, trodde jag kaffet smakade gott igen. Helt till jag avslöjade mig med att dricka utan att ha fokus på hur kaffet smakade. Jag drack på automatik samtidigt som fokus var på att skriva morgon-reflektioner. När jag upptäckte vad jag gjorde, och flyttade fokus till kaffekoppen kom sanningen. Det smakade inte gott den dagen heller. Dejten avslutades och kaffet hälldes ut.

Jag dejtade varje morgon i sju dagar. Ibland smakade det bra och andra dagar inte bra. Det viktigaste jag upptäckte i mitt förhållande med Mr. Coffee var att jag var rädd för att avsluta. Jag var rädd för att inte kunna fortsätta dricka morgonkaffet, jag gjorde nästan vad som helst för att intala mig själv att kaffet smakade och gjorde gott.

Jag såg hur rädd jag var för att kaffet aldrig skulle smaka gott igen, och att jag måste sluta dricka kaffe. När jag släppte den rädslan och accepterade att det kunde ske och att det är helt okej, då skedde en ändring.

Något släppte inne i mig och jag kände mig fri. Fri från den gamla relationen jag hade till morgonkaffet. Jag måste inte ha morgonkaffe längre för att må bra och för att morgonen skulle bli fin. Jag släppte morgonkaffet fri och den kom tillbaka i ny form. Ja, jag dricker ibland morgonkaffe och ibland inte, men jag har alltid fina morgonstunder. De skapar jag inifrån mig själv. Jag blev fri.

Mer kärlek,

Lotta J 💚

PS. Den här bloggen är skriven som en del av den tredje delen i historien om Bellas Resa.

Del 3 heter Bella Dejtar och i den delen dejtar Bella flera av sina olika förhållanden hon har på områdena kosthåll, träning, klädstil och jobb.

Vill du förstå mer om hur du kan lära känna dig själv bättre och göra dig klar för ändringar du vill göra inifrån och ut? Är du varm välkommen att abonnera och följa Bellas Resa.

Du kan välja att lyssna eller läsa och starta med del 1 - Bella och Symbolerna, och därefter kan du fortsätta med del 2 - Bella Guidar och del 3 - Bella Dejtar